Deus Ex: Mankind Divided (2016)
-
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/deus-ex-mankind-divided
<==========| -
|==========>
Format: PS4
Rating: 4Comment:
Det mesta är sig likt från föregångaren Human Revolution, vilket är okej för mig eftersom jag var väldigt förtjust i det spelet. Det finns några nya augmenteringar, men i övrigt känner man igen sig. Det medför dock att det inte känns lika imponerande den här gången som det gjorde då, en del element känns rentav föråldrade. Kanske var det förra till och med lite bättre, det känns nästan så nu när jag har avslutat Mankind Divided. Det var större variation av fiendetyper vill jag minnas.Bossarna fick mycket kritik i Human Revolution och det har man löst här genom att inte ha några alls. Möjligtvis finns en bosstrid, men den behövde jag i så fall aldrig utkämpa eftersom jag råkade ha på mig en pryl som kunde eliminera honom före striden ens utspelade sig.
I dagens spelklimat där det ofta känns som att spelet spelar sig själv, man följer de stora pilarna och trycker på knappen som visas på skärmen, och jag vill egentligen inte påstå att det här bjuder på något helt annat, men det är i vilket fall väldigt befriande att det finns så många olika vägar fram. Hacka sig in i en förråd där man hittar en genväg genom ventilationen eller ta raka vägen fram där man tvingas hantera vakter och övervakningskameror.
Hur man väljer att hantera fienderna är upp till en själv. För min del brukar min egen överlevnad vara det primära, fiendernas liv och att undvika bli upptäckt är sekundärt. Jag brukar smyga så gott det går och om jag blir upptäckt plockar jag fram hagelbössan. Även om jag inte gillar att döda poliser (som man ibland måste hantera), så blir jag ibland så illa tvungen. Genom att intala mig själv att de var korrupta så känns det okej.
Som smygspel betraktat så rankar jag Deus Ex: Human Revolution och Mankind Divided väldigt högt, det är bara Splinter Cell: Blacklist som slår Deus Ex på fingrarna. Jag stör mig dock här på att varje gång man tar hand om en fiende på nära håll så startas en filmsekvens, i stället för att man är kvar i spelet. Sedan hade jag önskat mer segment där man ska ta sig fram bland fiender mot ett mål, då Deus Ex är som bäst. Jag kom nog upp i ganska många speltimmar, men det berodde främst på att jag maniskt bröt upp varenda dörr jag kunde för att plundra ställena på prylar, vilket jag med facit i hand ångrar lite grann då det förstör sidouppdragen man senare stöter på, att man ska bryta sig in på en plats där man redan varit. Dessutom fick jag ett rejält överflöd av prylar som jag aldrig använde.
Vad jag gillar minst med både det här och föregångaren är energimätaren. Den borde ha funkat på samma sätt som hälsomätaren, att den laddas upp helt och inte bara pyttelite. Det finns energitillskott man kan använda, men det är mindre roligt att använda dem när man vet att mätaren kommer att halveras så fort man utför en närstridsattack eller vill se fiender genom väggar.
Överlag är spelet dock skitroligt, även nu ett par år efter dess släpp. Rekommenderas!
--
Spela även Splinter Cell: Blacklist
<==========|
-
|==========>
Source:
https://www.mobygames.com/game/doom___
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/broken-sword-5-the-serpents-curse
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/crazy-taxi
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/my-time-at-portia
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/steamworld-quest-hand-of-gilgamech
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/switch/mario-rabbids-kingdom-battle
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/super-mario-odyssey
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/mutant-year-zero-road-to-eden
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/minesweeper-genius
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/jurassic-world-evolution
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/up
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/playstation-4/detroit-become-human
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/south-park-the-fractured-but-whole
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/playstation-4/super-stardust-ultra
<==========| -
|==========>
Source: https://www.metacritic.com/game/playstation-3/winter-stars
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/scribblenauts-showdown
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/far-cry-5
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/minit
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/bioshock-2
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/word-sudoku-by-powgi
<==========|
Senaste inläggen från UEX
-
|==========>
Completed: 2022-08-29
Format: Stadia
Rating: 4Comment:
Bra uppdatering av klassisk fps. Har inte klarat orginalet, men av det jag spelar kanske denna är mer aktionbetonad. Minns orginalet som lite mer mörk och kuslig.Bra kontroll och intressanta fiender. Gillade kanske mindre utforskningsdelarna med att leta utgångar och keycards samt kanske lite för bloated (läs moderna) spelmekaniker med level-ups för allt möjligt, items (som jag sällan använde) samt alt-funktioner för alla vapen. Kunde strömlinjeformat det mer. Också spelstorys verkar vara en lost art. Verkar vara skriven efter filosofin "tell don't show". Det mesta hade hört hemma i manualen på 90-talet. Överlag väger dock gameplayen upp det. Klarade det på svårighetsnivå "hurt me plenty" för att få lite mer utmaning
Får se om jag ger mig på uppföljaren eller om jag är nöjd ett tag.
<==========| -
|==========>
Source:
https://www.mobygames.com/game/doom___
<==========| -
|==========>
Format: PS4Comment:
Under tonåren hittade jag peka-och-klicka-äventyrsgenren efter tips i speltidningen Super Play och blev omedelbart förälskad, så pass förälskad att jag i den senare tonåren bestämde mig för att göra ett eget (och blir än i dag imponerad av den fantasirikedomen jag hade då). Det urspårade Sam & Max Hit the Road samt framför allt Day of the Tentacle blev snabbt mina favoriter, inte minst tack vare den lysande humorn, även om jag i ärlighetens namn inte är säker på om jag klarade någon av dem. Hur mycket jag än tycker om genren så dras de med en del problem och det är en viss tröskel att påbörja ett, jag vet nämligen att de kommer att bli en stundtals frustrerande upplevelse, i synnerhet om spelet har några år på nacken. Jag är ganska dålig på dessa spel, men jag tror ändå att många kommer att känna igen sig i min beskrivning som följer.De äldre peka-och-klicka-spelen börjar alltid trevligt där man sugs in i upplevelsen och ständigt gör framsteg. Sedan blir allt bara värre, man får tillgång till fler och fler rum att utforska samt fyller fickorna med fler och fler prylar. Jag kommer att köra fast förr eller senare och desto senare i spelet jag kommer så kommer det att hända desto oftare, till slut efter varje litet framsteg. När jag sedan blir desperat går jag tillbaka till varje rum jag tidigare har besökt och interagerar med varenda liten detalj med varenda pryl med förhoppningen att jag ska springa på någon långsökt lösning som jag omöjligen kan ha tänkt på. Tidigare nämnda Sam & Max hade en del sådana lösningar vill jag minnas, just för att det var ganska urspårat så var även en del pussellösningar det också. Långsökta med andra ord.
Ofta slutade det med att jag efter mycket om och men tog hjälp av en guide, men det var ungefär där jag tröttnade på spelen. Antingen visade det sig att lösningen var så pass enkel att jag blev besviken på mig själv och kunde inte njuta av upplevelsen längre, eller så hade jag antingen missat att en två pixlar bred pryl var klickbar eller så var lösningen så pass långsökt att det i princip var omöjligt att komma på. Även i de två sistnämnda fallen tröttnade jag på spelen eftersom de medförde att jag konstant såg guiden som en lätt utväg varje gång jag körde fast då jag alltid befarade långsökta lösningar, vilket tog bort allt det roliga från upplevelsen.
Broken Sword 5 inhandlade jag fysiskt till PS4 för några veckor sedan och det har varit ett kärt återseende till genren. Visst har jag spelat igenom Telltales tre någorlunda moderna och småroliga episodbaserade Sam & Max-spel från 00-talet, men Broken Sword 5 toppar dessa med råge.
Det är ett peka-och-klicka-äventyr med allt det bästa från 90-talets spel i genren moderniserat till en genomgående trevlig upplevelse. Visst körde jag fast även här i kortare stunder, men det är ju faktiskt något positivt att allt inte är strömlinjeformat, utan man får tänka till lite och ibland prova sig fram. Det som skiljer sig här från många gamla spel är att man oftast är begränsad till en eller två rum och vet då att lösningen finns alldeles i närheten av där man befinner sig.
Därtill bjuds det på ett fåtal riktigt utmanande, minnesvärda och väldesignade pussel. Jag tvingades ta till det inbyggda ledtrådssystemet (mycket trevligt tillskott) vid ett tillfälle, men inte ens fyra av fem ledtrådar gav mig tillräckligt hjälp på traven. Den som har spelat spelet vet precis vilket pussel jag pratar om, jag lyckades lista ut de flesta ord på egen hand utan hjälp, men ett fåtal av dem var så pass extrema att jag inte ens förstod hur man skulle kunna komma fram till det (utan hjälp) ens efter att jag fått hela svaret i den femte och sista ledtråden och kunde titta på pusslet med nya, fräscha ögon. Jag är inte ens säker på att en promille av spelarna klarar av det utan hjälp. Jag gillade verkligen grundtanken med pusslet, att med hjälp av översatta glyfer skulle luska ut vad andra glyfer betydda, men vissa ord var bara för extremt svåra. Långsökta vågar jag nog påstå.
Men jag är överlag jättenöjd med upplevelsen, grafiken är fantastiskt vacker, de europeiska miljöerna är väldigt gemytliga och jag hann bli småkär i fransyskan Nico, Georges charmiga följeslagare. Jag kan rekommendera spelet till samtliga som är sugna på ett peka-och-klicka-äventyr i klassisk stil med nödvändiga moderniseringar. Jag nådde eftertexterna i går kring midnatt och när ett spel lämnar ett bestående intryck efter sig vet man att man har spelat igenom någonting väldigt, väldigt bra.
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/broken-sword-5-the-serpents-curse
<==========| -
|==========>
Format: PS3
Rating: 3Comment:
För ett par år sedan var jag less på trögstartade moderna spel där man tvingades titta igenom filmsekvenser i två timmar (känns det som) följt av en två timmar lång astråkig tutorial som utgår ifrån att man aldrig har rört ett tv-spel i sitt liv och övertydligheten hänger kvar resten av spelet. Jag införskaffade då ett Dreamcast och det första spelet jag fastnade för var Crazy Taxi och än i dag är det det spel som jag värderar högst till maskinen tillsammans med Tony Hawk’s Pro Skater 2.Det var så befriande med ett spel som bara sätter igång direkt utan några som helst instruktioner. Nu är konceptet så pass enkelt att det inte behövs, men generellt var spelen så på den tiden. Var man osäker på något efter att ha börjat spela så fick man slå upp det i manualen. Fysiska manualer saknar jag förvisso inte, har hellre hjälpavsnitt direkt i spelet, men jag avskyr för mycket dialog och att konstant bli hållen i handen. Inte ens när jag var ett barn gillade jag att bli behandlad som ett, än mindre nu.
Den som har spelat GTA 3, Vice City eller San Andreas vet vad det här handlar om, plocka upp kunder i din taxibil och kör dem till deras destination. That’s it. Skillnaden här är att det helt kretsar kring det, tempot är högre och spelet har den där härliga 90-talsarkadkänslan just eftersom det är ett arkadspel från början. Det finns ett par trick man måste lära sig för att nå de högre poängen, i synnerhet att kunna boosta, vilket jag faktiskt fortfarande inte lyckas göra konsekvent, det krävs en viss tajming. Lyckligtvis finns det några roliga bonusbanor där man kan träna in dessa trick (ja, icke-påtvingad tutorial vid sidan av som samtidigt är roliga att spela har jag inget emot).
Versionen jag har upplevt den här gången är PS3-versionen emulerad genom PS Now streamat på en PS4. Detta är första gången jag provar PS Now och jag är mycket imponerad. Jag är kanske inte så känslig, men fördröjningar var inget jag tänkte på, vilket är ett gott betyg sett till spelets höga tempo. Ett bra test av vad tekniken går för helt klart, men i och med att det är ett gammalt spel gissar jag att det går fortare att ta emot all data. Vad jag däremot är lite besviken på är PS3-konverteringen i sig då soundtracket är utbytt. Kosta vad det kosta vill, de borde ha löst licenserna till Offspring-låtarna. Jag tyckte att de till en början var tjatiga, men efter några omgångar till blir det svårt att tänka sig Crazy Taxi utan Offspring och mycket riktigt ger de nya låtarna inte alls samma känsla, även om det egentligen inte är något större fel på dem. Dessutom heter restaurangerna inte längre Pizza Hut eller KFC, de har i stället generiska namn.
Det finns två banor med det huvudsakliga upplägget och där är den som kallas “Arcade Mode” överlägsen. Märkligt nog mycket tack vare att den är väldigt linjär. Det finns till och med en bonusbana där man ska rejsa igenom hela banan på tid, vilket är ganska talande för hur linjär den är. Till en början störde jag mig lite på det, att den var avlång i stället för bred där man hade kunnat åka kors och tvärs, men efter att ha provat den andra banan, Original Mode, så förstår jag varför. Problemet är att det enda man har som hjälpmedel när man ska navigera sig fram är en stor pil, ingen karta eller liknande, och i Original Mode händer det ofta att pilen är vilseledande, att man leds in i återvändsgränder om man följer den. Banan är sämre designad rent i allmänhet, det finns en tunnelbana man kan råka hamna i och gör man det hamnar man förmodligen längre ifrån sin destination än när man startade när man väl har hittat ut.
Jag hade i övrigt gärna sett mer variation på destinationerna. Det tråkiga är att samma personer alltid vill åka till samma ställe och de står dessutom också alltid på samma ställen, vilket gör att ens rutter oftast blir väldigt lika varandra. Man börjar ofta med att plocka upp den som står närmast och detsamma när man har nått den personens slutdestination och så fortsätter det. Åtminstone som tillval hade jag velat ha slumpade destinationer och taxikunder.
Problemen till trots, jag älskar Crazy Taxi, det är ren spelglädje, men avsaknandet av originalsoundtracket förhindrar det från att nå ett högre betyg. Det är underbart kul att kryssa sig fram bland bilar i hög fart och det är just därför jag värderar det här högre än uppföljaren. I tvåan så har en hoppknapp tillkommit, vilket tillför nya möjligheter, men det gör det alldeles för lätt att helt enkelt hoppa över mötande trafik i stället för att kryssa sig igenom den.
<==========|
Nyheter
| Spana in den spektakulära Love, Death & Robots-trailern2025-04-24 21:00 Den 15:e maj är det äntligen dags att dyka på djupet i den nya säsongen av Love, Death & Robots. En serie som historiskt bjudit på makalöst fin underhållning i form av lika delar ögongodis, hypervåld och tankeväckande berättelser. |
| Mördande legender återuppstår i form av en reboot2025-04-24 20:40 I Know What You Did Last Summer var bara början. För nu har Sony meddelat att man även kommer att återuppliva Urban Legend, eller Mördande legender som den även är känd som här i Sverige. Vilken är ännu en gammal pärla från 90-talet som hade en ung Jared Leto i en av rollerna tillsammans med bland annat Tara Reid, Robert Englund och Alicia Witt. |
| Mission Impossible: The Final Reckoning är nästan tre timmar lång2025-04-24 20:20 Det har nu bekräftats att Ethan Hunts sista uppdrag, också blir det längsta. Mission: Impossible - The Final Reckoning har nämligen en speltid på hela 2 timmar och 49 minuter. Filmen ämnar att avsluta berättelsen som började i Dead Reckoning, där Hunt försöker förstöra en AI kallad The Entity, gömd i en sänkt rysk stealth-ubåt. |
| Youtube firar 20-årsjubileum2025-04-24 20:00 Hur många minns tiden före Youtube? Gissningsvis finns här en hel del läsare som vuxit upp med det och har svårt att föreställa sig en tillvaro utan instant access till allsköns trams i streamingformat. Ärligt talat så är det även svårt för många av oss gamlingar att tänka tillbaka på tiden innan Youtube. För i år firar nämligen tjänsten 20-årsjubileum, och med andra ord så är det över två decennier sedan den absolut första videon, "Me at the Zoo", laddades upp av medgrundaren Jawed Karim. Today is YouTube's 20th birthday! It's hard to believe two decades have gone by since this 19-second clip started it all. To celebrate, here are three new features that help you get the most out of YouTube: Minns du tiden innan Youtube? <social>https://www.youtube.com/watch?v=jNQXAC9IVRw</social> |
| FBC: Firebreak släpps till både PC och konsolerna i juni2025-04-24 19:00 Remedy Entertainment har nu avslöjat när deras kommande co-op-shooter (för upp till tre personer) FBC: Firebreak släpps, och det är trevligt nog inte långt kvar. Spelet delar universum med Control, och lanseras den 17 juni till PC, Playstation 5 och Xbox Series S/X. Redan från dag ett kommer det dessutom ingå med både Game Pass och Playstation Plus. |
| En Fallout 3-remaster behöver modernisera pang-pangandet som "inte håller måttet"2025-04-24 18:03 Säger Fallout 3-designer. |
| Oblivion-remastern ingen remake: "Ville aldrig göra en remake"2025-04-24 16:34 Bethesda ville inte göra om Oblivion. |
| Nintendos Switch 2-konsoler räcker inte i Japan – 2,2 miljoner i kö2025-04-24 14:53 Och i USA har tillbehör (men inte konsolen) prishöjts innan förbokningen öppnar. |
| Diskutera – Hur mycket kostar ditt headset?2025-04-24 14:00 Billigt, dyrt eller mittemellan? Berätta! |
| Skyblivion-gänget fick uppmuntrande Oblivion Remastered-nycklar av Bethesda2025-04-24 12:51 Och inga planer på att stoppa modden. |